Långt bortom de kända gränserna ligger en plats dold från världen – en dal fylld av hemligheter och tystnad. Detta är Wender Valley, ett mystiskt landskap där solen sällan bryter genom den eviga dimma som sveper över dalen. Ljuset här är alltid dämpat, och det är som om själva dalen har en förmåga att dölja sig från omvärlden. De få som vågat sätta sin fot här talar om något uråldrigt och kraftfullt som vilar i Wender Valleys djup. Mitt i dalen vilar den mörka sjön Grimlake, vars yta nästan alltid är täckt av en tjock, stillastående dimma. Det sägs att dimman aldrig skingras, inte ens i de ljusaste av timmar. Den döljer vad som än må finnas under ytan, och de få modiga som försökt segla över sjön har återvänt med viskande röster om att de sett något röra sig i djupet. Vissa säger att sjön är besjälad, att den lever på de hemligheter som vilar djupt under vattenytan. På den ena sidan av sjön mitt inne i den täta och snåriga skogen Vyrndale, ligger byn Voldren. Denna by är dold bland de högresta träden, som vrider sig uppåt mot den grå himlen som om de försökte nå bortom dalens dimmiga gränser. Vyrndale är en plats där få vågar sig in, för det är som om själva skogen vakar över sina hemligheter. Det sägs att det endast bor dvärgar i Voldren. Ingen vet dock med säkerhet, eftersom byn är hemlighetsfull och sällan besöks av främlingar. Rykten går om att dvärgarna där har funnit något inom skogen något som binder dem till denna plats. På den motsatta sidan av Grimlake, utanför skogens gräns, ligger den avlägsna byn Frostvale. Ingen har ännu satt sin fot där och det som är känt om byn kommer endast från observationer på avstånd. En gång upptäckte dvärgen Thorrak spår av liv när han närmade sig Frostvale. Han såg rörelser i byn men kunde inte urskilja vem eller vad som rörde sig där. Det enda han fann var en sliten skylt med namnet Frostvale, vilket väckte fler frågor än svar. Vad hade en skylt från den dolda byn att göra där? Ingen vet och mysteriet kring Frostvale förblir obesvarat. Över dalen tornar det mäktiga berget Thundercrag. Det står där som en väktare av Wender Valley, ständigt täckt av moln och omgiven av rykten om mystiska krafter. Berget verkar nästan leva – En känsla av att något vaknar inom dess stenväggar har börjat sprida sig bland de få som vågar sig nära. Stormarna kring Thundercrag är aldrig förutsägbara och slår plötsligt till med en kraft som känns onaturlig. Många tror att Thundercrag döljer en kraft större än vad någon kan förstå, och det sägs att bara de värdiga kan överleva dess prövningar för att avslöja dess hemligheter. Wender Valley är en plats där naturen själv tycks bära på hemligheter som sträcker sig djupt in i tidens gång. Ljuset når aldrig helt dalens botten, och dimman som hänger över Grimlake verkar som en barriär mellan nuet och det förgångna. Skogen, sjön, byarna och berget bär alla på fragment av en större historia – en historia som ännu inte är fullt förstådd. Nu är det din tur att fortsätta berättelsen och utforska Wender Valley. Vilka mysterier döljer sig inom Vyrndale? Vad rör sig i Frostvale? Och vilka krafter slumrar i Thundercrags djup? Dalen väntar på den som vågar avslöja dess hemligheter.

I hjärtat av Wender Valley, där dimman över Grimlake ligger tät som en slöja, sprider sig en ny skugga. En varelse uråldrig och avlägsen, men samtidigt närmare än någonsin. Vålnaden, kallad Gloam, stiger upp ur sjöns stilla vatten som en spegelbild av en förlorad tid. Ingen vet med säkerhet vem Gloam en gång var men i böcker som man hittat utanför byn Frostvale står det om en mäktig krigare som levde och dog för länge sedan. Någon som var tätt bunden till hemligheterna inom sjön. Det är som om Grimlake, efter århundraden av tystnad, nu släpper fram minnen från sitt mörka förflutna. Gloam rör sig sällan bort från sjöns dimtäcke och när vålnaden sveper genom området tycks dimman följa som en förlängning av dess närvaro. De få som har vågat sig nära talar om en kylig kraft som drar dem mot sjöns mörka djup. Några få vågade säger att de har sett Gloams skepnad sväva över ytan medan andra bara har hört svaga ekon av steg i natten. Vålnaden verkar både vaksam och avvaktande som om den inte är här för att skada men ändå bär på ett dolt syfte. I böckerna från Frostvale står också namnet Gloam beskrivet. Gett till vålnaden för dess skuggiga skepnad – en "gloam" som tycks bära med sig självaste natten. Om Gloam fortfarande bär minnen från sin tid som krigare är det inget han avslöjar. Istället står han vid sjön som en väktare varken vän eller fiende. Ingen vet om han skyddar något eller väntar på att någon ska komma. Grimlake har alltid varit omsluten av mystik men det har aldrig haft en beskyddare. Vissa tror, baserat på de gamla skrifterna, att Gloam är bunden till sjön genom en förbannelse eller en ed svuren för länge sedan. Andra tror att vålnaden bär på en kunskap om dalens mörkaste hemligheter, något som förlorats i tidens gång. Ändå återstår en fråga som ingen kan besvara: Varför dyker Gloam upp just nu? Är det Grimlake som kallar på honom eller har dalens växande oro väckt en slumrande kraft? Vad än orsaken må vara så sprider Gloams närvaro en känsla av osäkerhet och fascination. Wender Valley har alltid varit plats för hemligheter men med Gloam som tyst bevittnar sjön har dalen fått en ny gåta som väntar på att lösas.

I de uråldriga skrifterna som beskriver Wender Valley, nämns en alv vid namn Nythea. Hennes namn är ingraverat i bleknade texter och nedtecknat i slitna pergament funna i ruiner långt bortom dalens gränser. Där beskrivs hon som en krigare, en skuggfigur som rörde sig obemärkt genom skogarna, en mästare av både svärd och båge. Ingen vet exakt när hon kom till dalen eller varför hon valde att stanna men en sak är säker – Nythea har alltid varit en del av Vyrndale. Vyrndale var en skog där få vågade vandra utan vägledning. Träden stod tätare här än någon annanstans i dalen och ljuset som lyckades tränga igenom grenverket var svagt och flyktigt. Stigarna genom skogen var slingrande och förrädiska och de som försökte ta sig fram utan kunskap om vägen fann sig ofta vilse i dess djupa dunkel. Men Nythea rörde sig genom skogen som om hon var en del av den. Hon visste var rötterna låg gömda under mossan var grenarna hängde lågt och var de dolda stigar som endast de mest erfarna kunde finna slingrade sig fram. Berättelserna talar om en ensam krigare en väktare av något dolt inom Vyrndale. Vissa trodde att hon vaktade en uråldrig hemlighet något som skogen själv gömde för omvärlden. Andra trodde att hon letade efter något – en förlorad skatt, en svunnen kunskap eller kanske en skuld hon aldrig kunde sona. Men vad som än drev henne så var hon aldrig stilla. Ibland sågs en skugga röra sig mellan träden en rörelse som aldrig följdes av ljudet av fotsteg. Vissa påstod sig ha sett en skymt av Nythea i månljuset hennes ögon speglande ljuset likt stjärnor i nattens mörker. Andra hörde viskningar i vinden som om skogen själv förde hennes ord vidare. Men vad hon sökte eller vem hon väntade på förblev ett mysterium. Men Nythea hade inte försvunnit. Hon var fortfarande här fortfarande en del av Wender Valley. Hon vandrade i Vyrndale lika vaksam som alltid. Det fanns fortfarande en väg att gå, en uppgift som inte var slutförd. När natten föll över dalen och dimman från Grimlake smög sig in mellan trädstammarna höjdes skuggorna runt henne. De följde hennes steg som om de visste att något ännu inte var över. Vad det än var hon väntade på, vad det än var hon sökte – det hade ännu inte kommit till sin fullbordan. Hon skulle finnas kvar i dalens hjärta tills den dagen hennes öde slutligen blev uppfyllt.